När man jämför andning genom näsan eller munnen så kan en större mängd luft transporteras via munnen. Nasal andning kan ha fördelar vid submaximala intensiteter vid konditionsträning.

Denna studie rekryterade nio kvinnor och 10 män som besökte labbet vid tre tillfällen: På det första besöket utförde dem ett konditionstest på löpband till utmattning för att estimera maximalt syreupptag (VO2max). Vid det andra och tredje besöket sprang dem i 12 minuter på 50%, 65% och 80% av deras VO2max (4 min på varje intensitet) och fick endast andas genom näsan eller munnen.

Data från jämförelsen av andning genom näsan och munnen vid konditionsträningen

Anledningen till varför deltagarna sprang fyra minuter på varje belastning var för att dem skulle hinna nå steady state.

Steady state inom konditionsträning är ett fysiologiskt tillstånd som tillåter kontinuerligt arbete på en viss intensitet över tid.

Det gjorde man på alla intensiteter förutom när man sprang på 65% och 80% av VO2max vid andning genom näsan. Syreupptagningsförmågan var 8-10% lägre på alla intensitet när deltagarna andades genom näsan gentemot munnen. Förklaringarna till detta tros vara ett begränsat luftflöde genom näsan när intensiteten ökar. Vilket således betyder en ökning av anaerob energiproduktion och en sämre förmåga att nå steady state-nivå.

Studie: Oral versus Nasal Breathing during Moderate to High Intensity Submaximal Aerobic Exercise. LaComb et al (2017).