Många känner till de klassiska intervallerna, norska fyror eller Björgen-intervaller. Kalla de vad ni vill. Konceptet består av 4×4 min med 4 minuters vila där intensiteten ligger kring 90% av maximal puls. Denna studien kommer från Norge och de utmanade det klassiska konceptet med lika långt arbete som vila.

Studien gick ut på att man lät vältränade längdskidåkare utföra två intervallpass. Ett “klassiskt” upplägg på 5×5 min med 3 min vila mellan set. Intensiteten låg på 90% av MAS (maximal aerobic speed). Det andra intervallpassets upplägg var också 5×5 min med 3 min vila mellan set. Men skillnaden var intensitet. Man lät längdskidåkarna utföra de första 90s på 100% MAS (mycket tuff intensitet) och sedan resterade 3,5 min på 85% av MAS. Tanken var att de snabbt skulle nå upp till maximalt syreupptag och sedan sänka intensiteten men stanna kvar på maximal eller mycket hög syreupptagningsförmåga.

Resultaten visade att det “nya” intervallupplägget nådde högre syreupptag tidigare än det traditionella protokollet. I slutet av intervallen var dock syreupptaget högre för det traditionella upplägget. Maximalt syreupptag, genomsnittligt syreupptag och tid över 90% av maximalt syreupptag var högre för det “nya” upplägget jämfört med det traditionella upplägget sett över hela passet.

 

Studie: Increasing Oxygen Uptake in Well-Trained Cross-Country Skiers During Work Intervals With a Fast Start. Rønnestad et al (2019).