Träningsmetoder som kräver maximal intensitet med lätt och tungt motstånd används ofta för prestationsutveckling. Dessa sessioner är vanligtvis separerade med återhämtning på minst 48 timmar under antagandet att sådana ansträngningar framkallar markant trötthet i det centrala nervsystemet (CNS). Syftet med studien var att bedöma fatigue och återhämtning efter tung styrketräning, hoppböj och sprintträning. 

10 manliga idrottare genomförde tre olika träningspass vid olika tillfällen: tung styrketräning (10 set x 5 reps 80%1RM), belastade hoppböj (10 set x 5 reps) och maximala sprinter (15 st x 30 meter). 

All träningsstimuli resulterade i neuromuskulär nedsättning som tog 72h att nå full återhämtning. Styrketräningspasset resulterade i störst muskelfatigue (upp till 48h) jämfört med de andra träningsmetoderna men stabiliserades därefter likartat. 

Volontär muskelaktivering, en indikator på CNS fatigue, var nedsatt i 24h efter hoppböj och sprint, och 48h efter styrketräning men ingen gradskillnad mellan övningarna. 

Datan visar tydligt stöd för att träning med maximal intensitet ska separeras med minst 48 timmar och fokus på återhämtning av muskelfatigue och nödvändigtvis inte CNS. 

 

Studie: Neuromuscular Fatigue and Recovery after Heavy Resistance, Jump, and Sprint Training. Thomas et al (2018).